När jag såg eventet med titeln "Hijab som politiskt motstånd”och läste beskrivningen, så insåg jag att det är viktigt att demonstrera framför den plats där det skulle hållas, så att andra röster från länder med muslimsk majoritet hörs, och propagandan som presenteras i eventet inte är den enda informationen om ämnet.
Evenemanget hålls den 6:e mars, två dagar före Internationella Kvinnodagen, i Mångkulturellt centrum i Fittja. Den presenterar hijab som feministisk och antirasistisk. Jag tror att sådan marknadsföring av hijab är skadligt för kvinnor från muslimska familjer, för kvinnans ställning i allmänhet och för icke-muslimer i länder med muslimsk majoritet.
Hijab marknadsförs på ett annat sätt i länder med muslimsk majoritet än i västvärlden. Kvinnor jämförs med föremål som skall konsumeras och som ägs av män. De blir tillsagda att vara som inslaget godis eller dyrbara dolda diamanter, medan män istället ifrågasätts för hur de täcker sina bilar, men låtar sina kvinnor gå otäckta. Men kvinnor är människor inte föremål. Kvinnor beordras att täcka sig för att inte hetsa upp män, för att inte bli våldtagna och inte korrumpera samhället. Ju mer den sexistiska ideologin bakom hijab sprids, desto mindre säkert blir det för alla kvinnor som lever i det samhället, eftersom kvinnor och deras kroppar till skillnad från män som betraktas som "användare av kvinnor", ses som sexobjekt, och ju mer de täcker sig, ju mer skuldbeläggs de för att utnyttjas, och är skyldiga att ge upp sina rättigheter. När jag talar om hijab, talar jag inte om ett tygstycke, utan om en komplett uppsättning regler för hur kvinnor ska bete sig, dölja sig och dra sig tillbaka. En beslöjad kvinna skulle till exempel inte tillåtas ha rörelsefrihet eller sexuell frihet.
Eftersom kvinnor ses som objekt och mäns ära, så blandar sig kvinnors familjer och släktingar, samt makar och deras familjer, i hur kvinnor klär sig. Kvinnor behandlas till och med som allmän egendom, så om en kvinnas direkta familj misslyckas att styra henne, så kommer främlingar att träda in för att korrigera hennes utseende och beteende, med sexuellt våld.
Jag har träffat oräkneliga kvinnor som tvingats eller pressats att bära hijab, som ville ta av den men som fruktade inlåsning, misshandel och/eller social utstötning. Min bästa vän var fängslad och torterad i ett mentalsjukhus efter att hon tog av hijaben hon tvingades att bära sedan barndomen, och ansågs endast frisk nog att släppas ut när hon åter bar hijaben mot sin vilja. Jag känner också en kvinna som var inlåst i sitt föräldrahem och hoppade från andra våningen för att undkomma hotet att mördas av sin familj efter att hon tog av slöjan. Och otaliga andra kvinnor som blivit inlåsta, slagna, utsatta för ”jungfru”-tester, fått sina hår avklippta och fått sina böcker sönderrivna, för att de vägrat slöjtvånget. Somliga kvinnor bär bara hijab framför sina familjer, medan andra bara bär det när de åker kollektivtrafik. I ett samhälle där slöja är normen, kan icke-beslöjade kvinnor inte våga avvika mycket från normen utan att ta en risk. Lägg till det hjärntvätt sedan barnsben att de måste bära hijab eller att de annars kommer att hänga i sitt hår i Helvetet - hur mycket val har då kvinnor som lever i länder med muslimsk majoritet eller med muslimska familjer i västvärlden?
De flesta människor tenderar att anpassa sig till sociala normer, och vet sin plats i en social ordning. Det är därför det finns kvinnor som försvarar sexism, och därför som det fanns svarta försvarare av slaveriet eller som åtminstone levde under förödmjukande regler som tog bort deras värdighet. Detta stämmer särskilt för kvinnor i att acceptera sexism, eftersom ett samhälle med bara kvinnor aldrig existerat, och de flesta människor skulle hellre accepteras i en grupp än att stå upp för sig själva. Att vissa kvinnor försvara förtryck betyder inte att det är rättvist eller att det inte skadar kvinnor. Det faktum att fler kvinnor försvarar det än motsätter sig det, särskilt i det offentliga, är också förknippat med risken för det senare. Kvinnor som tar av hijab, eller motsätter sig att leva under kontroll av deras landsmän på något annat sätt, till exempel ensamstående, utan en manlig förmyndare, hamnar i skyddsboenden eller med skyddade adresser och hotas och trakasseras av både familjemedlemmar och främlingar. De som väljer att tala ut och hjälpa andra löper ännu större risk. Jag får meddelanden från kvinnor som klagar till mig om det förtryck de lever under dagligen, men de flesta av dem är alltför rädda för eller hänsynstagande mot vad folk skulle säga, för att förändra sina liv eller själva tala ut.
Hijab är en extrem och strikt version av den sexistisk kultur som västerländska feminister kämpar mot, men många av dessa feminister gör ett undantag för hijab och ser det till och med som feministiskt. Kvinnor som kräver samma rättigheter för alla kvinnor anses anpassa sig till en "västerländsk feminism", men jag tror inte att en sådan uppdelning i feminism är nödvändig. Istället för att fokusera på frågor som är aktuella för icke-västerländska kvinnor såsom ”jungfru”-tester, så fokuserar så kallade "muslimska/islamiska feminister" på frågor som inte är specifika för kvinnor, såsom rasism, som är en viktig fråga, men inte bör prioriteras framför kvinnors rättigheter. De argumenterar för att bevara vissa former av diskriminering mot icke-västerländska kvinnor, eftersom enligt dem så behöver de inte samma rättigheter som sina västerländska systrar. Feminism är en rörelse för förändring, men varför är de då mer konservativa än progressiva?
När Egypten koloniserades av Storbritannien, så började samma kvinnor som bekämpade den brittiska ockupationen att trotsa reglerna om slöja, och startade en feministisk rörelse, precis som västerländska kvinnor som började kräva sina rättigheter under den industriella revolutionen. Ändå presenterar eventet i Fittja slöja som antikolonialt. Sådana argument leder till att människor som kämpar för kvinnors rättigheter, eller som har avvikande uppfattningar i länder med muslimsk majoritet, stämplas som förrädare. Det gör det svårare för dessa samhällen att utvecklas. Men inte bara västerländska samhällena ska ha rätt till kontinuerlig utveckling.
Medan västerländska rasister attackerar islam och hijab i förkastandet av andra grupper, trots att de har sexistiska åsikter liknande dem som de attackerar, så finns det andra människor inklusive människor från länder med muslimsk majoritet, som attackerar samma saker av omsorg om kvinnors och individers rättigheter i konservativa samhällen. Individer inom grupper från andra länder bör inte köras över i ett försök att förstå eller acceptera dessa grupper. Vissa människor kanske tror att de då accepterar mångfald i västerländska samhällen, medan de i själva verket står emot dem som kämpar för att göra konservativa samhällen mer mångsidiga och individualistiska.